1-år med jobbig väntan och ovisshet … över cysta i Rickards hjärna!
Det började för något år sedan med att Rickard tyckte att han hörde sämre och sämre på ena örat , så efter att varit till läkaren vart han skickad till röntgen !
Några veckor efter det åkte vi till vårat hus i Spanien och när vi sitter på en tapas restaurang ringer telefonen och det är en läkare som då berättar att dom har sett på röntgenbilderna att han har en cysta i hjärnan , det läkarn sa var att den inte var elakartad och att den satt på tallkottkörteln och var ca 1.2 * 1.2 cm stor . Sen att dom skulle ha cystan under kontroll och 5-år framåt ta nya röntgenbilder varje år . Läkaren var ganska kort och frågade Rickard om han hade några frågor ? Just där och då var han så paff att han inte fann sig eller kom på något att fråga ?
Efter att han lagt på luren så var semesterfirandet som bort blåst och frågorna hopade sig och oron kom krypandes. Han fick inget nummer till läkaren eller så mycket mer än att han skulle bli kallad igen om ett år för ny röntgen om han inte fick problem och symtom som kan komma i samband med att cystan sitter som den gör mitt i hjärnan och kan trycka på olika nerver och kan påverka syn , balans , tal osv. Och isåfall skulle han höra av sig !
Efter några dagars grubblande , och googlande( så som man inte ska göra) så ringde Rickard upp och ville ställa några frågor som vi /han ville ha svar på bla. 1:) Gåt den att operera bort om den växer 2:) Hur vet man att den är godartad osv.
Det tog ett par samtal och några dagar till innan vi fick svar från läkaren och kunde känna lite lugn .
Sedan vart ovissheten jobbig …. Växer den ? Blir det operation? Och 1-år är lång tid och lång väntan .
Idag kom dagen då han fick svar ! Ny röntgen gjordes för någon månad sedan .
Jag följde med in till V-ås lasarett och var med och lyssnade på vad en läkare på neurologen hade att berätta. Den hade inte växt och vätskan som finns runtomkring kan röra sig, även fast det fanns en förträngning så såg det bra ut .
Hans syn ska kollas upp eftersom cystan sitter på synnerven men förhoppningsvis kommer han inte behöva ta bort cystan och förhoppningsvis växer den inte mer heller . Om ett halvår ska dom göra en ny röntgen för uppföljning och det känns bra att dom har gjort grundliga undersökningar och följer upp och har han under kontroll.
Man är så maktlös och man hoppas att man får leva ett långt liv utan att dö för tidigt av cancer eller någon annan tråkig sjukdom . Vi har båda erfarenhet av att våra Pappor dött alldeles för tidigt i cancer och man kanske är extra nojig för det när det är något!
Men idag har en lättnad infunnit sig som inte varit där på över 1-år.
Man får vara tacksam över det man har ,och det jag/vi har tagit med oss från tidigare erfarenheter är att man ska leva livet fullt ut och vara här och nu och göra saker som man drömmer om . Skjut inte upp saker och ting utan gör vad som faller er in ! Mitt motto är sedan Pappa dog som bara blev 54-år gammal ” Jag lever för dagen ”
– Jag sätter en guldkant på vardagen… varför inte!
